fredag 20 juni 2014

Marina - Carlos Ruiz Zafón

Marina av Carlos Ruiz Zafón är en berättelse som är välskriven, spännande och gotisk på samma gång. På många sätt liknar den John Greens Förr eller senare exploderar jag, men det finns en skönhet i Zafóns berättelse som Green inte kan mäta sig med.

Carlos Ruiz Zafóns böcker är en hit. Jag har tidigare läst Vindens skugga, Ängelns lek och Himlens fånge, så jag vågar nu påstå att Zafón är en av mina favoritförfattare. Därför blev jag så glad när jag läste att den här boken hade kommit på svenska.

Den här berättelsen handlar inte om De bortglömda böckernas gravkammare. Utan det är en helt annan berättelse om den femtonårige Oscar Drai, en internatskolestudent, som lever i en personlig kris. Av en händelse kommer han till ett gammalt hus i utkanten av Barcelona. Han kommer snart underfund med att huset tillhör Germán Blau, en gåtfull och gammal kostnär som bor i huset med sin dotter Marina. Oscar faller för Marina och de blir goda vänner. En dag upptäcker Oscar och Marina en mystisk kvinna som placerar en ros på en grav, präglad med en liten svart fjäril. De följer efter kvinnan genom de slingrande bakgatorna i Barcelona och på så sätt hamnar Oscar och Marina i en härva av mystik och tragedi som pågått i trettio år på grund av girighet och törst efter långt liv.

Marina är en bok som är avsedd att förtäras snabbt, festas på direkt för att inte bromsa läsningen av en fantastiskt bra och utmärkt berättelse. Zafóns berättarstil är vacker och språket bjuder på spänning, på gränsen till thriller. Det här är en bok jag verkligen rekommenderar, trots att slutet inte blev som jag ville att det skulle bli.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar