tisdag 2 april 2013

De utvalda: hemligheternas rike - Kristin Cashore

Hemligheternas rike är den tredje boken i serien De utvalda av Kristin Cashore, vars tidigare två fantasiböcker har varit imponerande, eller åtminstone den första enligt min mening. Hemligheternas rike är en uppföljare till Tankeläsaren och Monstrets dotter, men med annan huvudperson i rollen. Även om alla tre böckerna kan läsas fristående, rekommenderar jag ändå att man läser dem efter varandra.

Hemligheternas rike handlar om tiden efter kung Leck, i Monsea. Kung Lecks särskilda förmåga var att han kunde kontrollera människors tankar så att de trodde på allt han sade. Alla Lecks lögner blev verklighet och han gjorde saker mot andra människor som var helt fel, saker som andra människor aldrig skulle accepterat annars. I 35 år styrde skurken Leck och nu, åtta år efter hans död, är han livligt ihågkommen av de människor han styrde och av hans tidigare rådgivare samt hans dotter Bitterblue. De fasor människorna uthärdare glöms inte bort och att vakna upp från Lecks kontroll är chockerande. För drottning Bitterblue betyder det att ett rike behöver byggas upp, men hennes rådgivare begraver henne under högar av pappersarbete eller tvingar henne att döma triviala rättsfall istället.

Bitterblue är trött på att arbeta med onödiga saker i slottet och bestämmer sig för att smyga ut på nätterna. Första natten kommer hon till en krog där människor samlas för att berätta historier om det förflutna. Blue blir fascinerad av berättelserna och under sina nattliga utflykter lär hon känna två män, Teddy och Saf, som får Bitterblue att förstå hur lite hon egentligen vet om sitt rike och att hennes rådgivare döljer saker för henne och varför. Bitterblue ser det som sitt uppdrag att ta reda på vad som hände i det förflutna och vad hon kan göra för att hjälpa sitt folk.

Hemligheternas rike var, för mig, en av de mest efterlängtade böckerna i år, men tyvärr var den inte lika bra som Tankeläsaren. Jag avslutade boken med många blandade känslor. Karaktärerna och dialogen är fantastisk och Bitterblue har många starka sidor, men är också ofta svag och har svårt för att hantera situationer som uppstår. Handlingen är mestadels tillägnad Bitterblue som ska lösa det förflutnas pussel och för mycket läggs på detaljer. Berättelsen saknar den drivkraft som fanns i tidigare böcker i serien och mycket känns olöst i slutet. Sammantaget är den en välskriven bok med trovärdiga karaktärer, relationer och dialog. Många bra teman tas upp, men berättelsen har inte samma gnista som första boken i serien för att uppnå sin fulla potential.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar