torsdag 25 oktober 2012

Gästinlägg av Helen Törnqvist: Skönlitteratur som mål och medel

I förra veckan fick jag förmånen att föreläsa för ett gäng lärare om ”Skönlitteratur som mål och medel”. Att arbeta med skönlitteratur i svenska som andraspråk är väl bland det roligaste en lärare kan göra. Att berätta om arbetet med klasserna är närapå lika stimulerande. Detta gör jag inom ramen för min enskilda firma (www.helenutbildar.se)

När jag föreläser bottnar jag ofta i Pauline Gibbons forskning, som ju ofta återkommer till vikten av att låta eleverna samtala kring stoffet; att språk- och kunskapsutveckling sker i ett meningsfullt sammanhang då eleverna med stöttning får prata om innehållet. Den forskningen tog jag fasta på då jag själv undervisade högstadieelever. Jag tänker ge exempel på hur jag jobbade med ”Ronja Rövardotter” i en sjätteklass med många elever som var relativt nyanlända.

Valet av ”Ronja Rövardotter” som gemensam boktitel var inte självklart. Bokens Romeo & Julia-tema i kombination med den universella frågan om barn-föräldra-relationer är engagerande, men miljön som boken utspelar sig i är för många nyanlända barn främmande och kanske inte heller nödvändig att känna till. Det krävs en god förförståelse hos barnen vad gäller miljön och de olika semantiska fälten. Dels måste jag som lärare aktivera förförståelsen genom att fråga hur många som har varit i en borg eller på ett slott. Jag kan då snappa upp elevernas befintliga språkkunskaper i fältet. Dels måste jag som lärare snabbt ge eleverna en bild av vad boken handlar om och var den utspelar sig. Då måste jag som lärare ha förberett alla ord i listor som har med t ex borgen att göra.

När jag berättar om hur Mattisborgen ser ut och är byggd lägger jag in orden t ex ”källarvalv” och ”underjordiska irrgångar” i mina förklaringar och beskrivningar. Gärna pekar jag på en bild, eller passar på att rita borgen, samtidigt som jag berättar. Jag låter också eleverna flika in med kommentarer eller förtydliganden utifrån egna erfarenheter. Jag gör aldrig någon sådan lista till ”veckans ord”, utan väljer istället dem med omsorg så att de är tagna ur ett sammanhang från boken, men kan var användbara för eleverna i andra ämnen eller i ett mer skolspråkligt tal. Ett exempel kan vara ”omedelbart” som ju är en lite svårare synonym till ”genast” som får ses som ett vardagsord.

Under läsningen brukade mina elever få läsa högt. För varje ny elev som ville läsa en snutt menar jag att gruppen har vunnit något och ska känna sig stolt över den trygghet som råder i undervisningssituationen. Varje gruppmedlem kan klappa sig själv lite på axeln och känna sig glad över att ha bidragit till att ytterligare en elev vill läsa högt och på så sätt får större chans att utvecklas.

Efter att vi hade läst ett kapitel fick eleverna i grupper diskutera olika frågor. Det kunde handla om läsförståelsefrågor som eleverna skulle hitta rätt svar på och också kunna förklara hur de hade fått fram svaret på. Ibland delade jag ut karaktärerna som eleverna skulle diskutera sig fram yttre och inre egenskaper kring. Vid ett annat tillfälle fick eleverna olika sagoväsen; rumpnissar, vildvittror och grådvärgar, vars utseende, levnadsvillkor och inre egenskaper de skulle lista och sedan redovisa. Här använder eleverna olika kommunikationsstrategier tex kroppsspråk för att förklara hur en grådvärg ser ut. Jag kunde gå runt mellan grupperna och med interaktiv stöttning bidra med de ord som eleverna sökte efter, tex ”kutryggig”.

Eleverna fick också möjlighet att sammanfatta det vi hade läst. Först muntligt i par och därefter skriftligt i skrivhäftena. Jag samlade in häftena och skrev rent några sammanfattningar för att visa på smartboard/OH, något som uppskattades av eleverna, synliggjorde nyckelord och var en stöttning för elever som varit frånvarande lektionen innan.

När man jobbar med språkutvecklande arbetssätt under tiden man läser en bok sker en bedömning hela tiden. Men den slutliga läsförståelsen brukade jag avgöra i form av ett prov då eleverna fick ha med sig boken. De skulle återge vad boken handlade om, sökläsa för att hitta några svar på frågor, visa att de kunde läsa mellan raderna, men också besvara öppna frågor i olika led, i likhet med de frågor som är på nationella provet i sv/sva. När jag hade varit hjälpsam och tillmötesgående under läslektionerna förklarade jag nu för eleverna att under provtillfället måste de förlita sig till sin egen kunskap. Jag kunde därför inte svara om ett svar är rätt eller fel som de har angivit i provet. Detta kunde uppfattas som onödigt strängt av eleverna, men jag menar att jag hjälpte dem inför nationella proven då man har sin egen kunskap att förlita sig till och då måste man ha byggt upp en självkänsla kring sin läsförmåga och själva provsituationen. När eleverna fick tillbaka proven var jag mycket noggrann med att förklara hur de kunde hitta svaret och också vilken typ av läsning som eleverna hade använt tex skumläsning eller sökläsning eller närläsning.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar