fredag 28 september 2012

Salvadoreña - Cecilia Samartin

Otroligt, men efter tre timmar läste jag nu ut den 364 sidor långa Salvadoreña av Cecilia Samartin.

Först måste jag vara ärlig och säga att jag vet inte om jag helhjärtat kan rekommendera den här boken. Jag vill vara uppriktig i mitt berättande om den. Det är stort att skriva en bok, men det kan också vara svårt att få en jättebra handling där alla delar faller läsaren i smaken.

Läsaren får möta unga Ana och uppleva hennes tragiska ungdom. Den krigshärjade El Salvadors historia är en del av berättelsen och den katolska klosterns känns äkta. Ana lyckas ta sig till staterna, få ett hem i klostret och när hon väl blir inställd på att avlägga sina löften, får hon arbete som barnflicka. Jag trodde ett tag att berättelsen var på väg mot Sound of music, men det blev ingen sådan förvandling.

Vändpunkten blir ungefär i slutet av boken när läsaren får reda på att Ana har en chans att bli kär. En intressant vändpunkt som förvandlar berättelsen till en kärleksbok.

Jag säger inte att det här är en dålig bok eller att den inte ska läsas. Alla har vi olika smak. Vad jag inte tycker om med boken är författarens lösning på Anas liv. Livet är hårt ibland och det är inte alltid man tar rätt beslut i moraliska dilemman, jag vet. Men vi är alla mänskliga och ibland behöver vi ändra den väg vi vandrar.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar