torsdag 8 mars 2012

Niceville - Kathryn Stockett

Född i Jackson, Mississippi och uppfostrad av hemhjälpen, känner Kathryn Stockett till hur det var att vara en "överlägsen" vit person i den amerikanska södern på 1960-talet. De svarta kvinnorna uppfostrar de vita barnen som så småningom blir deras chefer när de växer upp.

Den här boken är skriven i en självbiografisk stil. Stockett har skrivit en debutroman, som inte är en självbiografi, men den känns mycket verklig eftersom den bygger på verklighetstrogna, historiska händelser. Eugena "Skeeter" Phelan kommer hem till Jackson 1962 efter att ha fått sin college examen. Skeeter börjar märka av den hierarkiska rutinen som pågår i hennes hemstad och hon börjar inse att hon inte hör hemma bland sina vänner och deras välgörenhetsbanketter. Skeeter är inte heller intresserad av vardagliga inslag som kvinnorna älskar att delta i. Skeeter ser en vän i hemhjälpen Aibileen och frågar Aibileen om hon önskar att saker och ting var annorlunda. Aibileen kan inte svara. För i den värld de lever i finns det lagar som talar om att färgade individer ska ha en egen toalett eftersom "de" har sjukdomar och bakterier. De lagarna och även de oskrivna lagar som förekommer ska inte sägas emot av en färgad individ även om Aibileen vill se en förändring.

Det pågår en rassegregering, rädsla bland de färgade människorna, Ku Klux Klan som mördar. Mitt i allt detta blir Skeeter vän med de färgade kvinnorna; Aibileen och Minny. De tar sig an ett uppdrag: att tillsammans skriva en bok om hur det är att vara en färgad hemhjälp i Jackson, att berätta om det dåliga, det fula, men kanske också om det positiva i att vara hemhjälp åt vita arbetsgivare.

Niceville berättas i tre huvuddelar utifrån på Skeeters, Aibileens och Minnys synvinkel. Aibileen är mamma-karaktären som bryr sig om sin arbetsgivares lilla flicka, Mae Mobley, lika mycket som hon brydde sig om sin egen biologiska son som har dött. Minny är en arg och uppkäftig karaktär. Skeeter är kvinnan som vill förändra världen och hur människorna tänker i rasfrågan.

Efter att ha läst boken och sett filmen måste jag säga att Niceville är en berättelse som lämnar mig med en känsla av lycka. Det är en berättelse om plågade liv som söker frigörelse från banden i samhället. Det är en bok som får mig att skratta och bli arg. Det är en berättelse om ta makten. Vara den vita kvinnan som trampar på segregationslagarna, vara den svarta kvinnan som tar makten genom att stå upp mot sin arbetsgivare. Aibileen brukade säga till sin arbetsgivares barn Mae Mobley: "Mae Mobley är snäll. Mae Mobley är smart. Mae Mobley är viktig."

Jag gör som Aibileen och säger: Niceville är snäll. Niceville är smart. Niveville är viktig.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar