torsdag 19 januari 2012

Döda flickors dans - Rachel Caine

Nu är bok två i serien Vampyrerna i Morganville här. Döda flickors dans heter andra boken i Rachel Caines serie. Du behöver dock läsa första boken, Glashuset, först för annars garanterar jag att du blir helt förvirrad om du börjar med bok #2 på en gång. Döda flickors dans börjar direkt där Glashuset slutade och genom hela boken är det non-stop action.

Ur baksidestexten: Claire Danvers och hennes vänner i Glashuset har överlevt sin första strid mot vampyrerna, men nya orosmoln hopar sig redan vid horisonten och ingen går längre säker - vare sig människa eller vampyr. Ett blodigt och våldsamt hämndtåg genom staden får snart konsekvenser för alla - inte minst vännerna i Glashuset. När situationen blir desperat tvingas Claire göra allt för att hålla sig själv och sina vänner vid liv - till och med söka hjälp hos Morganvilles mörkaste makter.

Det här är tyvärr inte en bok som lever upp till mina förväntningar. De centrala karaktärerna i boken konkretiseras, men verkar lite torra och endimensionella. Motorcyklister framställs som skurkar och våldtäktsmän. Det som kanske är mest irriterande är Claire som anses vara ett geni, men hennes agerande är inte riktigt som det framställs. Hon hamnar alltid i fara och måste räddas av andra. Hela bokens handling verkar oseriös. Till exempel då Claire nästan blir drogad och våldtagen och de unga pojkarna inte blir anmälda till polisen. Hallå!? Värst av allt är då Claire funderar på hur trevliga de här pojkarna var innan de försökte att våldta henne. Det är en allvarlig fråga som behandlas oseriöst i romanen.

Döda flickors dans är tänkt att läsas av unga vuxna och den innehåller mogna teman, men jag hade gärna velat se Claire agera mera moget. Hennes karaktär ska föreställa ett geni, men låt då henne visa att hon är det, kan jag tycka. Jag kan tyvärr inte säga att jag gillade Döda flickors dans och jag tycker att det ska bli intressant att se hur historien utvecklas i tredje boken - Midnattsgränden - som utkommer hösten 2012.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar