torsdag 5 januari 2012

Den odödliga Henrietta Lacks - Rebecca Skloot

När jag läste till Biomedicinsk analytiker och därefter doktorandutbildning reflekterade jag inte för en sekund över namnet HeLa, som det stod markerat på de cellkulturer jag använde i min forskning. Visst visste jag att cellerna härstammade från human cervixcancer (livmoderhalscancer), men inte funderade jag över vem cellerna kom ifrån. Nu, flera år senare, har jag läst Den odödliga Henrietta Lacks skriven av Rebecca Skloot, en bok som är mycket mer än en faktabok. När jag hörde talas om den, blev jag helt utom mig. Ingen tvekan om att jag skulle läsa den här boken.

Den odödliga Henrietta Lacks berättar om många olika saker; om cancer, medicinsk etik, rasism, forskares utnyttjande av fattiga och mest av allt är det här historien om HeLa celler som Henrietta Lacks ovetandes donerade. Bokens författare är Rebecca Skloot, en vetenskapsjournalist, som först hörde talas om Henrietta Lacks när hon var 16 år gammal. Skloot, som då var student, blev nyfiken på personen bakom HeLa cellerna och hon har tillbringat 10 år till att forska och samla material till sin bok varav merparten av denna tid har gått åt till att få Lacks familjens förtroende som har blivit skeptiska till alla inom den medicinska och journalistiska världen.

Henrietta Lacks, växte upp i sin farfars stuga på en fattig tobaksgård i Clover, Virginia. Hon arbetade på samma mark som hennes gammelfarfar en gång i tiden gjort som slav. Henrietta var, enligt dem som kände henne, en vacker kvinna med raka vita tänder och fylliga läppar. Hon var den sötaste tjejen enligt hennes kusin Emmett. I Skloots bok kommer kvinnan bakom HeLa cellerna till liv - "He" för Henrietta och "La" för Lacks.

I början av 1951 flyttade Henrietta och hennes man till Baltimore, Maryland. De hade fem barn när Henrietta började klaga på en "knut i sin livmoder". Det enda stället en svart person kunde söka medicinsk behandling på den tiden i Baltimore var på John Hopkins sjukhus. I deras välgörenhetsavdelning kontrollerades hon och fick diagnosen livmoderhalscancer. Cancern spred sig otroligt snabbt efter att hon fått diagnosen, hon hade svåra smärtor, fick ärrbildning efter radiumbehandlingar och hon blev helt svart, nästan bränd på magen efter alla behandlingar. Men innan den första behandlingen sattes igång tog den behandlande läkaren, utan att be om tillstånd, vävnad från Henriettas livmoderhals. Läkaren gav vävnadsproverna till George Gey, en forskare som hade försökt att etablera ett kontinuerligt reproducerande human cellinje utan att lyckas. Tidigare hade ingen mänsklig cellinje överlevt utanför människokroppen, men HeLa cellerna överlevde, blomstrade och multiplicerade sig med ljusets hastighet. Det var dock senare som forskare upptäckte att cellerna innehåller ett enzym som hindrar dem från att automatiskt dö som "normala" celler oftast gör. Det betyder att HeLa celler är odödliga.

Gey gav bort celler till andra forskare som i sin tur använde cellerna för att testa poliovaccin. Cellerna användes för att främja framsteg inom kemoterapi, de har hjälpt i utvecklingen av kloning, genetisk kartläggning och provrörsbefruktning. Listan är lång, HeLa cellerna har fått forskarna att förstå att mänskliga celler innehåller 46 kromosomer, de har använts i studier som leukemi, aids och herpes, hur atombomber påverkar människor för att inte tala om hur mänskliga celler påverkas i rymden. Henrietta Lacks har kort sagt bidragit till en stor utveckling inom det medicinska området efter sin död, vid 31-års ålder. En kvinna som omedvetet gjorde mycket för den medicinska vetenskapen och som efter sin död begravdes i en omärkt grav. Nu, 60 år senare, är det många forskare och medicinstuderande runt om i världen som känner igen HeLa celler, men det är det inte många som vet något om kvinnan bakom dem.

Henrietta Lacks familj kände inte till att hennes celler hade blivit berömda eller att folk hade blivit rika på dem förrän 20 år efter Henriettas död när en kinesisk läkare från John Hopkins dyker upp hos dem och vill ta blodprov på familjen för att studera och förstå HeLa cellerna bättre. Henriettas dotter Deborah blir rädd och tror att det är ett cancerprov som tas. Hon väntar på att få svar på sitt prov, men det kommer inget. Man skulle tro att den här boken har Henrietta Lacks som huvudperson, men den platsen delar hon med sin dotter Deborah som söker efter svar. Hon söker efter sanningen om sin mor, om HeLa cellerna och hon vill så gärna veta vem hennes mamma, Henrietta, var. Deborahs sökande grundar sig i att hon aldrig fick lära känna sin mamma. Hon var ett litet barn då Henrietta Lacks dog i cancer.

Jag tyckte verkligen om att läsa Den odödliga Henrietta Lacks och egentligen vill jag skriva mycket mer om den, men då kanske jag avslöjar hela handlingen. Det är en bok jag kommer att rekommendera till alla jag känner och inte bara människor inom den vetenskapliga världen. Dels för att Henrietta Lacks har gjort så mycket för mänskligheten, men också för att det är en väckarklocka för oss alla. Medan vi arbetar med avancerad teknik och vetenskap, finns det en människa - oftast en lidande människa, med människor som älskar honom eller henne, bakom allt. Det är något vi aldrig får glömma.

4 kommentarer :

  1. Den boken ska jag läsa. Tack för tipset! Den verkar vara i klass med en av mina favoritfaktaböcker: "Spanska sjukan" av Gina Kolata

    SvaraRadera
  2. Boken är helt underbar! "Spanska sjukan" låter intressant. Läste precis om den på Bokus...

    SvaraRadera
  3. Jag har precis last och bloggat om den sjalv, kul att se att du okcsa gillade den!

    SvaraRadera
  4. Här kan man vinna boken: http://www.leopardforlag.se/henriettalacks-tavling

    SvaraRadera