lördag 22 oktober 2011

Tyst läsning eller högläsning?

Just nu är det mycket läsning och mycket om läsning; privat läsning hemma, min c-uppsats som handlar om läsning av skönlitteratur i undervisningen och jag läser en hel del med mina elever.

All denna läsning har fått mig att fundera mycket kring elevers läsning och vad syftet med läsningen är. I mina tankar ställer jag två läsmetoder mot varandra: tyst läsning respektive högläsning. Vad är för- och nackdelarna med de två olika metoderna?

Jag vill och har alltid trott att en kombination av de två olika metoderna bör gynna läsförståelsen, utveckla ordförrådet, hjälpa elevern att förstå hur ord är uppbyggda, uppleva skriftens mer komplicerade satsbyggnader... ja, listan är lång. En reaktion jag fick förra veckan från en kollega var "Jag hatar den tysta läsningen" efter att jag hade berättat om vårt läsprojekt i klassen: att läsa 15 böcker var. Sedan ska vi tillsammans åka till närmaste Akademibokhandel för att hämta ut läsborgarmärken.

Ni kan förstå hur ställd jag blev. Här satt jag och var lite småstolt över min idé om att få eleverna att bli "vän" med böcker och hjälpa eleverna att uppleva böckernas värld. Det här är nämligen nyanlända elever i årskurs 7-9 som ALDRIG läser, men som nu springer till skolans bibliotekarie för att låna flera böcker samtidigt. Så ni kan tänka er min förvåning när kollegan tydligt markerar sin illvilja mot den tysta läsningen.

Hur som helst fortsätter vi med vårt läsprojekt i klassen. Både tyst läsning och högläsning. Jag hoppas att läsningen ökar elevernas förmåga till koncentration, kreativitet, planering och kritiskt tänkande. Någonstans på nätet har jag läst att när man läser är det inte bara språkområdet i hjärnan som aktiveras utan även de områden som berör det vi läser - ljud, syn, smak och rörelse. Därför önskar jag, oavsett läsmetod, att eleverna inte bara läser en bok för att det ska läsas, utan också upplever den med alla sinnen.

Och jag hoppas att både den tysta läsningen och högläsningen ger eleverna spännande läsupplevelser, att de ständigt besöker nya platser och driver iväg på egna resor medan de sitter kvar i sin mysiga soffa hemma.

2 kommentarer :

  1. Själv avskyr jag högläsning!
    Jag ser på det som ett sätt att hålla tillbaka elever som är läsvana och såväl vill som kan hålla ett avsevärt högre tempo om de får läsa själva istället för att tvingas sitta och lyssna till läraren/ljudfiler/andra elever.

    SvaraRadera
  2. Jag måste erkänna att högläsning inte riktigt är min grej heller. Jag läser gärna högt för elever om de vill det och ibland arbetar vi med högläsning i klassen för att få en gemensam läsupplevelse. Samtidigt vill jag att eleverna läser själva och gärna på fritiden också. Då är det tyst läsning som gäller för att eleverna ska få möjlighet till att utvecklas utifrån egna villkor.

    Personligen älskar jag den tysta läsningen. Jag kan aldrig lyssna på ljudböcker eller koncentrera mig på innehållet i en bok om någon läser den högt för mig. Men alla är vi olika. Jag har ett barn som älskar att läsa tyst och ett barn som gärna sitter i mitt knä och lyssnar när mamma läser.

    SvaraRadera