Starcrossed: Helena - Josephine Angelini

Tillbringade gårdagen med Josephine Angelinis debutroman Starcrossed: Helena. Mellan kapitlen diskuterade jag boken med min lillasyster och hennes första reaktion var: "Varför läser du den där boken? Bokens framsida skriker hur tråkig boken är, för att inte tala om hur boken beskrivs!" Intressant tanke!

Så här ser framsidan ut i Sverige:

Och så här i USA:Vilken skillnad? Behöver jag säga mer?

Självklart blev jag också nyfiken på min systers reaktion om hur boken presenteras. Så här står det på Bonnier Carlsens sida:

Iliaden möter Twilight!

"Det vore så mycket enklare om jag var vampyr. Då skulle du förstå!"

Helena Hamilton är extremt blyg. Så blyg att hon faktiskt mår fysiskt illa av att dra uppmärksamhet till sig. Problemet är att hon är 17 år, lång, blond, extremt bra på löpning och har ett ansikte som en gudinna skulle avundas henne. Som om inte detta skulle räcka för att få folk att glo på henne så händer det där med den nyinflyttade killen, Lucas Delos.

Det första Helena känner när hon ser Lucas är ett starkt hat. Hon vill verkligen döda honom. Och hon får ett ganska bra grepp om hans hals när hon anfaller honom i skolkorridoren … Den pinsamma skolkorridorskatastrofen visar sig vara början på ett nytt liv för Helena, och hon är verkligen inte den hon trott sig vara. Till exempel verkar inga vapen kunna skada henne.

Men det är inte bara hon som bär på en stor hemlighet: När Helenas och Lucas känslor för varandra går från iskallt till stekhett visar det sig att deras liv är bundna till en tragedi som utspelade sig för flera tusen år sedan. Precis som Sköna Helena och Paris vid Troja är de ödesbestämda att starta ett krig för sin kärleks skull. Ett krig som kan förgöra världen.
Trots att Helen och Lucas inser att de aldrig kan vara tillsammans, är de krafter som drar dem till varandra ännu starkare. Kan de trotsa det öde som står skrivet i stjärnorna?

Oj då! Jag reagerar direkt på de två första meningarna! Varför dra in Twilight och vampyrer i beskrivningen? Varför inte låta boken vara unik och nytänkande? Tråkigt att många ungdomsromaner som handlar om "förbjuden kärlek" eller kärlek mellan "gränser" automatiskt kopplas till Meyers Twilight serie. Men nog om de negativa delarna kring boken. Här kommer lite om innehållet:

Helena har levt ett lugnt liv på ön Nantucket. Det har varit bara hon och hennes pappa så länge hon kan minnas. Hennes mamma lämnade dem när Helena var mycket ung. Det enda Helena har kvar av sin mamma är en hjärtformad medaljong som hon bär runt halsen. Helena tillbringar sina dagar i lugn och avskildhet, hon har ett par vänner som hon umgås med och efter skolan hjälper hon sin far i butiken. Helena vill inte dra uppmärksamhet till sig trots hennes enorma skönhet, styrka och snabbhet.

När det nya skolåret börjar, leder ankomsten av Delos familjen till ön till att Helenas värld blir en aning förskjuten. När hon ser någon av medlemmarna i Delos familjen kommer en okontrollerbar ilska över henne. Hon börjar drömma om mörkhåriga kvinnor som gråter tårar av blod, hon drömmer om torra landskap och karga ödemark och när hon vaknar är hennes fötter blodiga och leriga.

Efter en konflikt mellan Helena och Lucas i skolkorridoren, börjar Helenas liv att svänga ännu mer. Det finns en anledning bakom hennes raseri och de blodiga kvinnorna, en hemlighet som hotar hennes existens. Helena är på väg att lära sig om sig själv och det kommer att förändra henne för alltid. Den enda som kan rädda henne är Lucas som hon vill döda.

Josephine Angelini har skrivit en kraftfull roman. En modern återberättelse av Homeros Illiaden. Starcrossed är en berättelse med perfekt tempo och med en trevlig balans mellan romantik och händelser. Där Helena (tycker verkligen inte om namnet, men jag förstår varför författaren har valt detta) är, där finns också Lucas. Just det... Lucas! Han blir läsarens favorit. Han är stilig, modig, beskyddande, osjälvisk och stark. Hans karaktär beskrivs samtidigt som en realistisk tonåring, oavsett hans egenskaper.

Ibland kunde handlingen kännas förvirrande. Det var mycket att hantera, särskilt för mig som inte är bekant med den grekiska terminologin. Förklaringar ges, men blir för mycket för att förstå som läsare. En del av de förklaringarna hade författaren kunnat vänta med till kommande böcker. Och även om författaren band ihop bokens början och slut, kändes det i slutet som att boken hade två olika handlingar.

Jag gillade hur boken slutade och jag undrar hur lögnen i slutet på boken kommer att behandlas i uppföljaren - om den behandlas alls. Jag var också glad att Angelini inte gjorde en Meyers och såg till att alla överlevde i strid. Det kommer att bli några hårda tider som kommer i följande böcker. Romanen i sig kändes aldrig tråkigt, det var alltid något på gång och Nantucket låter som ett bra ställe!

Starcrossed är en bok som kommer att tilltala många och jag tror att den kommer att finnas på sommarens litteraturlista hos många.