måndag 7 mars 2011

Feber - Maggie Stiefvater

Jag har väntat med spänning på boken Feber, uppföljaren till Frost, skriven av Maggie Stiefvater. Jag vill börja med att tala om att du bör läsa den första boken i serien The Wolves of Mercy Falls, innan du börjar läsa Feber.

Feber börjar strax där Frost slutade; Sam är mänsklig och han och Grace har framtiden framför sig - tror de, tills de inser att Grace är sjuk. Grace sjukdom ger dynamik och liv åt deras förhållande i kombination med det plötsliga intresset Grace föräldrar har för hennes liv och kärleksrelation. Livet är inte heller lättare för att Sam har övertagit Becks roll i att välkomna de vargar som kommer tillbaka under våren. Han är inte längre en del av flocken, men han känner sig inte fri från de band som binder honom till vargarna. Sam kämpar med sin nya identitet som pojke, men en av de nya vargarna, Cole, gör inte livet enkelt för Sam.

När vi senast lämnade Sam och Grace, hade de funnit ett lyckligt slut. Trots den inledande varningen får läsaren följa med Sam och Grace och uppleva kärleken mellan dem på ett uppfriskande sätt. Sam och Grace har hittat en fungerande och lycklig rutin, men samtidigt finns det saker som hotar att slita dem isär, bland annat Grace föräldrar.

Sam och Grace är bilden av det stabila paret, medan Isabel och Cole är paret som fortfarande försöker lista ut vad de vill med sina liv och med varandra. Det är ett stormigt förhållande, men också ett spännande förhållande. Scenerna mellan Isabel och Cole är en fin kontrast till kärleken mellan Sam och Grace. Man vill fortsätta läsa på för att inte släppa karaktärerna. Oavsett om du väljer att hålla med dem i deras val eller inte, kan du inte låta bli att vara medföljare längs deras väg.

Feber är en roman som känns väldigt långsam till en början när det efter ett tag slår en att romanens drivkraft har funnits där hela tiden som en röd tråd i berättelsen. Även om den sociala relationen mellan karaktärerna ibland känns krystat, blir Sam, Grace, Isabel och Cole i slutändan vänner - trots varandras olikheter. Berättelsen förs fram till ett problem, ett dilemma som inte riktigt löser sig. Det är också tanken på problemet som gör att jag ivrigt väntar på den avslutande och sista delen i Stiefvaters trilogi. Det finns många obesvarade frågor och en stark vilja att läsa mer.

Vad som känns tråkigt med uppföljare lik denna är att jag hade nästan glömt bort vad som hände i den första boken och vilka karaktärer som medverkade. Stiefvater är dock duktig på att ge tillbakablickar, men jag har en känsla av att jag kommer att glömma stora delar av innehållet i denna bok också i väntan på den tredje delen i serien. Kanske ska man vänta med att läsa böckerna tills den sista delen i serien kommer ut, för att få en naturlig kontinuitet i berättelsen.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar