Nattens lekar är den andra fristående delen i Sherrilyn Kenyons serie om de mörka jägarna. Böckerna är väldigt snabblästa och handlingen är mycket lik Harlequinromaner blandat med gretisk mytologi, vackra vampyrer och massor av kärlek.
I
Nattens lekar är mörkrets jägare Talon i fokus. Honom fick vi lära känna lite grann i första boken
Nattens begär. Talon har blivit påkörd av en "skenande" Mardi Gras vagn och dagen efter vaknar han upp i en främmande lägenhet med inte mer än ett rosa tygstycke för att täcka sin blygsamhet. Ingen tvekan om saken, det gnistrar så klart till mellan Talon och Sunshine. Sunshine är glad att han lämnar henne morgonen efter, men Talon kan inte riktigt skaka bort Sunshine från sitt sinne.
Talon måste vara fokuserad för att kunna ta itu med ökningen av Daimonerna som flockas till New Orleans på Mardi Gras och Acheron, Talons chef, har dragit in Zarek, mörkrets jägare från fjärran, för att hjälpa dem. Hela bokens handling kretsar kring Talon och Sunshine som inte kan få nog av varandra samt ex-gudar som vill kräva tillbaka sin ursprungliga glans att brottas med. De försöker se till att Talon och hans medarbetare är för upptagna för att avbryta deras planer, men saker och ting tar en helt annan vändning.
Sunshine verkar i början vara en lite förvirrad tjej som sedan växer som person i takt med bokens handling. Hon blir en trevligare karaktär, medan Talon har ett arrogant betende ibland. Han lever i det förflutna, men försöker att blicka framåt hela tiden.
En del av boken fascinerar, men jag kan inte ge den ett starkt betyg. Däremot är det en bok som jag inte kunde lägga ifrån mig, mest för att jag ville få reda på den slutgiltiga lösningen på alla dilemman. Kenyons förkärlek till motorcykelknuttar lyser starkt igenom och det blir ibland alldeles för irriterande. Evigt vackra och unga vamyrer samt motorcykelknuttar - går det ihop? Kanske i Kenyons värld, men definitivt inte i min.