Diana Janse, född1970, är diplomat, statsvetare och slavist. 1999 började hon på Utrikesdepartementets handläggarutbildning och har haft möjligheten att tjänstgöra i Stockholm, Belgrad, Moskva, New York, Bryssel och Kabul. Sedan 2007 arbetar hon i utrikesminister Carl Bildts stab i Stockholm.En del av mitt hjärta lämnar jag kvar är en skildring av världens mest omtalade platser - Afghanistan - genom svenska ögon. UD annonserade ut jobbet tre gånger och ingen var intresserad. Men Janse sökte tjänsten och lämnade hem och pojkvän för ett land med snårig historia och korrumperat styre. En dagbok/reportagebok av diplomaten Janses två år där hon bland annat formulerar personliga skäl för att arbeta internationellt och vad det egentligen innebär att "hjälpa". I ett land där hopp står mot hopplöshet får samma gamla krigsherrar på nytt chansen till att styra. Mänskliga rättigheter och allas lika värde är ett självklart uttryck hos Janse, men det är också viktigt att påminna sig om att i ett land av uråldriga traditioner definieras de två uttrycken annorlunda. För Janse är det enkelt att ta flyget hem när det inte passar eller när allt blir för jobbigt, men hur mår egentligen de människor som dagligen lever i denna misär?
Trots den fina titeln blir jag olycklig av stundtals opassande metaforer som på något sätt känns mer som fördomar. Bland annat skriver Janse: "Med religionen som täckmantel har människor i alla tider förtryckts". Jag hade bara lust att lägga ner boken och sluta läsa, det känns som att Janse väljer att se religionen i svart eller vitt och att det inte finns något mitt emellan. Men jag läste färdigt boken och jag tyckte verkligen inte om den. Frispråkigheten i boken verkar mer mediestrategisk med de häftiga kontrasterna som målas upp. Hennes starka känsla för svart humor provocerar och boken handlar mer om Janse själv, än om landet Afghanistan.
"Legotävlingen" handlar om Jonte som inte kan läsa, men egentligen är han inte så intresserad av att lära sig läsa. Han ska nämligen bli legokonstruktör när han blir stor och jobba på Legoland. Om ändå mamma och pappa slutade tjata om läsläxan och alfabetet! En dag säger läraren att hon har fått ett papper om en tävling. Första pris är till Legoland för den som bygger något riktigt fint med lego. Jonte arbetar flitigt med legobyggandet och under tiden är han också flitig med matteläxan för matematik är roligt. Tävlingsresultatet kommer att meddelas via brev och oturligt nog kan inte Jonte läsa... men tänk om han skulle börja lära sig läsa?
Poskitt lyckas dock inte nå fram till mig med sin snillrika bok. Trots att de matematiska uträkningarna förklaras genom olika formler, former och figurer har jag ibland svårt att koppla ihop allt eftersom text och bild många gånger går in i varandra vilket bidrar till att boken blir svåröverskådlig. Dock är vissa figurer skrattretande och boken är rolig att läsa. Men för den som inte tycker om matte hjälper inte den här boken till höja intresset eftersom jag får känslan av att det är viktigt att ha lite förkunskaper för att förstå vad det är författaren vill förklara. Om jag då ska beskriva boken med tre ord, vill jag säga: fantasifull, förfärligt mycket fakta och lärorik (på sitt sätt).
Det här är ALLT berättad av en jagberättande 19-årig Cordelia som skriver en kuddbok, enligt japansk modell, om sitt liv för sin ofödde dotter. Boken innehåller intima berättelser som gör att det emellanåt känns väldigt konstigt att en mor vill skriva en dagbok om det till sin dotter. Dock är det en spännande och märkvärdig roman som jag tror uppskattas av många tonåringar. Och för den poesintresserade finns det även en hel del poesi. Bitvis känns boken rå och detaljerad och jag ger den inte högsta poäng även om det känns som att boken lämnar kvar någonting hos mig.

Nils Ahnland har gett ut boken om vampyrgenren med en bra bakgrund till vampyren som fenomen. Ahnland lyckas jättebra med att beskriva vampyren i mytologin och fiktionen - berättelsen om det goda och det onda, om liv och död, kärlek och hat, lust och våld. Storslagna berättelser har kommit ur människans längtan efter det ouppnåeliga.