Första gången jag hörde talas om och träffade Kjerstin Dellert var december 2007. Jag kan inte avslöja vart detta skedde, men jag kan bara säga så här: jag var helt ovetandes om vem hon var och undrade lite smått varför alla runt omkring henne försökte vara henne till lags. När hon hade gått fick jag frågan om jag visste vem det var. Självklart svarade jag nej. Här hade jag suttit i nästan en kvart med damen i fråga och pratat om hennes resor världen runt, om språkmelodi, att hon hade öra för musiken och hur mycket hon tyckte om min språkmelodi när jag pratade. Jag kan inte låta bli att skratta när jag tänker på första gången jag fick träffa människan och artisten Kjerstin Dellert.Under december 2007 kom jag i kontakt med Kjerstin Dellert två gånger. Julen 2007 lämnade hon över ett signerat exemplar av sin bok -"I förtroende" - till mig. Jag blev väldigt rörd av detta. Tyvärr har boken legat på min hylla sen dess. Även om jag har bläddrat igenom den vid olika tillfällen och läst en rad här eller där så har jag inte riktigt hunnit läsa igenom hela boken. Jag kan dock säga att de sidor som verkligen fångade mitt intresse var de sidor där Kjerstin berättar om de känslor hon hyste för sina föräldrar. Förhållandet mellan Kjerstin och hennes pappa var kärleksfull och varm, medan Kjerstin själv skriver att hon aldrig älskade sin mor. Även om Kjerstin nämner i förordet att den som läser boken ska tänka på att det är en människas liv läsaren bedömer så kan jag säga att det är bokens innehåll jag har bedömt och inte hennes liv.
"Man säger att varje människas liv innehåller tillräckligt många upplevelser för att bli en bok" (Dellert 2000:7) står det i operasångerskan, Kjerstin Dellerts, memoarer. Upplevelser tror jag inte att Kjerstin Dellert har saknat och tycker man om att läsa biografier så har Kjerstin Dellerts bok mycket att bjuda på.
Till Kjerstin
"I förtroende"
från Arian
0 kommentarer:
Skicka en kommentar